krissw

Svett har fått en ny innebörd, med tanke på att våran svenska sommar innehåller mer kyla än vad vintern gjorde så är det knappast vädret som fått mig att svettas. Nu är det hormoner på natten, vaknar varje morgon och känner mig som om jag sovit i en badbassäng ungefär. När det inte är nattens hormoner så är det dagens dotter, hon har de senaste två dygnen vrålat, och det har inte varit något vanligt missnöjdsvrål utan det har varit vrål som låtit ungefär som att vi gör henne illa.

Hur cool man än tycker att man är så blir man rätt nedbruten efter 48 timmar, speciellt då det enda som hjälp har varit att amma, jag tror att mina bröstvårtor är ca 50cm långa efter allt slitande, de gör ont som satan iallafall för ungen må vara liten och söt men hon attackerar likt en vithaj så fort hon kommer i närheten av mina tudor.
Jag har inte kontaktat någon sen jag anlände till Skövde och snart ska vi fara uppåt för ett slag igen, känns lite elakt då jag faktiskt vill träffa de fina klassisarna jag tillbringat de senaste två terminerna ihop med men dagarna har gått nästan oroväckande fort och varje lugn stund har tillbringats till att hämta krafter till ytterligare en vithajsattack mot de smärtande brösten (vem kom på att barn ska få mat därifrån? Det är ju ett väldigt känsligt område!).

Igår efter en lång stund i soffan så lugnade hon plötsligt ner sig, rätt som de var så släppte hon dödsgreppet hon hade kring mjölkmaskinerna och kastade huvudet bakåt och somnade. Jag trodde då att jag kunde lägga ner henne i hennes sovnäste men då brakade ännu en omgång av helvetet löst och hon fick ligga på mig istället, hon slappnade av mer och mer och till slut sov hon djupt och tugnt.
Jag och Daniel fick se hela Mamma Mia ifred, kollade även på en av shrekfilmerna innan hon vaknade och ville äta igen, somnade lugn och harmoniskt för natten som vi alla fick sova gott på, en liten morgonslurk vid 5 snåret och sedan somnade hon igen, mat vid halv nio och sen gick hon och Olsson upp och jag fick ligga och sova till halv tolv, kors i taket!

När jag vaknade så annonserade Daniel glatt att flickebarnet skött magen och vi fick svart på vitt anledningen till att hon skrikit i två dygn - magknip! det var visserligen vad vi misstänkte men då inget gammalt djungelknep funkat så kunde vi inget annat göra än att vänta på att ungen skulle skita.
Det är lite fascinerande hur man gick från att vara två helt vanliga människor till två zombies som jublar över bajs.

Men nog om detta, det händer inte mycket nytt på fronten annat än att vi försöker få ordning på musiken till Mamus och Papas kalas den 11/8 och att norge/new york  kusinerna anländer till björnarbo nästa vecka för några dagars mellanlandning innan de far hem till Trondheim.

(Jag saknar att kunna blogga från telefonen då man kunde slänga upp bilder helt live, nu måste jag rota i arkivet för att ha något att bidra med)


Bebis chillar i Tyresö

mys och gos

I'll be back!