krissw

Klockan är nu närmare 3, jag somnade i soffan vid halv nio, hoppade i säng halv tio. Halv två vaknade jag och sängen bestod fortfarande enbart av mig så jag förstod vad som hade hänt.

Sen kunde jag inte somna igen, vid två hör jag tunga fotsteg i alla de trappsteg som leder upp hit, nyckeln i låset och en man som kommer in. Han går till badrummet i och borstar tänderna och kommer sedan vinglandes in i sovrummet. Mentalt hör jag kraset av morgondagens alla planer innan vi ska åka som precis förstörts på grund av att han inte kommer vara körduglig förrän imorgon eftermiddag, och därför måste jag åka på alla ärenden efter skolan. De som han skulle göra medan jag var i skolan så att vi kunde åka på en gång när jag slutat.

Men däremot när han märkte att jag var vaken så fick jag mycket underhållning i form av att få höra en full mans upplägg om hur fulla människor på krogen beter sig. Det var ju rätt längesedan som jag var ute i svängen och sist jag var full var den 2a oktober förra året, en månad senare var jag gravid. Det är faktiskt mer underhållande att höra historierna efteråt än att själv befinna sig mitt i dem nu för tiden.
Han hade så mycket underhållande historier att han nästintill blev förlåten för att jag i morgon måste sköta allt praktiskt till våran avgång samt köra åtminstone halva vägen upp till Sthlm. Men då börjar han svamla, någonting om sommarkläder pratades det om och sen byttes det mot djupa snarkningar.

Jag önskar nästan att jag kunde vara en sån tjej som blir sur över sånt, över bristen av omdöme och det faktum att han erkände sina brott på en gång; att både snusning och rökning hade skett under kvällen (han har varit snusfri i 6mån snart och avskyr cigaretter)

Men hur kan man blir sur när de första som kommer ur honom när han upptäckt att jag är vaken är "jag önskar att du hade varit där, du hade haft så mycket roliga kommentarer om allting och stoppat mig från att göra dumma saker". Sedan borrat in sig i mitt nyckelben och börjat berätta om kvällens händelser.
För att denna historia skall vara underhållande för någon annan än mig så måste jag även förklara att min man är socialt blind, han skulle inte märka att en tjej stötte på honom även om hon slängde trosorna på honom. Han gillar inte slagsmål och kan verkligen inte dansa, han har som trevligast om han får sitta på en pub, dricka öl och helst enbart prata om och med gröningar (militärer).

Hur tusan vi lyckades bli ihop är mig fortfarande ett mysterium då vi träffades på en fest. Jag har nog tequilan och det faktum att jag var lite inne i en fas då, en fas vi kan kalla för "livskris" där jag behövde förändring och äventyr på samma gång att tacka för det. Vips så stod han där, fylld till höjden (200 cm) av drinkar som luktade aceton. Love was in the air.. Eller ja några månader senare iallafall.

Förmodligen är det alla dessa slemmiga luddiga hormoner som tack gode Gud mest gör sig påminda på natten som gör att man skrattar åt eländet. Eller så kan det även vara det faktum att han när han kom hem tryckte ansiktet mot min mage, började pussa bredvid min navel och sen drog ett långt tal om hur dåligt det var att snusa och att barnet inte kommer lyssna på honom när han säger det sen men då hoppas han att barnet har någon annan cool person som kan berätta det. Till slut var jag tvungen att dra loss honom därifrån innan han skadat vårt barn för mycket innan det ens är fött, tänk om ungen inte törs komma ut efter att ha blivit så uppskrämd?
Ja vad säger man, karlar, man kan inte leva med dem men man kan då inte leva utan dem heller!

Nu är klockan en bra bit över tre, det luktar gammalt fyllo i mitt sovrum, grannen låter konstigt (de har förmodligen också varit på barty ikväll) jag är otroligt hungrig och klockan ringer vid sju. Grejt, men sen är det lov så vad gör det om tusen år?

(för längesen kunde jag också festa, då ihop med en man i aladinn kostym som drack vin direkt ur flaskan)