krissw

Jag tänker på när jag var utomlands första gången då man varje morgon väcktes av farbror Bertils "skönsång" gyllne morgon som för övrigt är en typ kristen låt som missionarna sjöng förr i världen..

Idag är det om möjligt ännu finare väder, gubben som kom hem halv elva igår och väckte mig innan han kom och la sig har gått till jobbet och jag skall till fonus och sen till krematoriet, dagens tema är alltså döden. Det är inte så deprimerande, våran uppgift är ju liksom att göra något vackert och bra av det. Underligt att man kan ställa sig så professionellt till ett känsligt ämne. Jag tackar min praktik för det faktiskt, och så är jag "glad" att jag väldigt tidigt i karriären fått se en människa dö.

Nej tandborstning innan jag går inte reflektioner över döden!

I'll be back så att säga!