krissw

Tala inte med mig om livet! Eller hur var det nu igen. Tisdag är slut, jag kan ju inte direkt påstå att det varit en av de bra dagarna. Den har varit väldigt dålig faktiskt! Men livet flyter på!

Sånna här dagar så saknar man den tiden då man inte bodde tusen mil ifrån alla vänner, att alla inte hade sina egna liv och osynkroniserade scheman som tycks vara omöjliga att få ihop. Dock var det nu många år sedan man kunde träffas spontant och länge, trots det så saknar jag folk. Eller det kanske är livet jag saknar? Jag har så mycket nu som jag aldrig skulle vilja byta bort men ändå, tusen miljoner mil från alla dem som vet och förstår och varit med hela vägen är lite för långt bort just nu.

Kanske är det jag som är känslig och nostalgisk men det måste man väl få vara ibland? Är det inte själva nyckeln till att uppskatta det man har? Man minns tillbaka och minns enbart de fina och bra och börjar då tänka på vad det var som gjorde att det tog slut, bara för att inse att det fanns fult och dåligt då med, precis som nu.

Men idag, idag är en grå dag. Just saying.

Imorgon är det den 16 Maj, vilket innebär att det precis på dagen är 50 år sedan Farzan kom till världen (min farza alltså inte bebis farza, DET hade varit underligt!) men men faderskapet blir 50 år, mycket underligt då det på något vis känns som att jag blir äldre och växer upp men föräldrarna är lika gamla som alltid, undrar om jag med de tankarna tänker att mina föräldrar alltid varit 50 eller om det betyder att jag fortfarande ser dem som 30?

Dags att sluta filosofera, rycka upp sig och sätta på pyjamasen och ta sig i säng.. Det är ju en dag imorgon också..

(18års dagen)