krissw

Måste bara inleda med ett citat från Facebook, ett citat som sätter punkt på HEN - diskussionen från min sida.
"HEN kan du vara själv din jävla gubbkärring" det var lätt det bästa jag hört om den diskussionen, jag tillhör dem som tycker att kön inte är så viktigt, att kalla någon för HEN är för mig jämställt med att feminister skulle vara orakade, hår och kön har väl ingenting med åsikter att göra? Har man belägg för sina åsikter så spelar ingenting annat någon roll!

Nej helgen var det ja, veckan flöt på riktigt ordentligt, muffins bakades, mat lagades, bord bars och lokalen pyntades. Det var organiserat kaos och nog för att det var trevligt så är jag så lättad och glad för att det är över!

Livet går just nu, det går hårt och fort och även om jag planerat bra så vill jag inte påstå att det ingick att ALLT skulle hända på samma vecka! Men hjälp från extra händer där jag inte hann var guld värt och kalaset var bra!

Kyrkan, vi tågade in, det plaskades vatten, sjöngs psalmer och sen fick jag och gubben ställa oss vid altarringen och lova varandra evig trohet. En ren formalitet från våran sida då vi har hem, unge och bil ihop (typ) och om någon månad har vi även ett fett lån och en ännu större bostad ihop så att vi skaffar samma efternamn kändes rätt naturligt, det var mer ett löfte om att vi nu är varandras nummer ett, en trygghet i att om något händer så har vi fullt ansvar över varandras liv och materiella ting.

Men eftersom folk var oss på spåren så kantades eftermiddagen med fina detaljer, Daniels morbror hade med sig ris som han delade ut till alla och vi fick kastade på oss. Mormor hade med sig ett kuvert där det stod "grattis på bröllopsdagen Daniel och Kristin önskar mormor" och storebror hade en mick som det var några modiga gäster som sa några ord i.

Mat och fika fortlöpte och vi gled omkring och försökte prata med alla, mer med vissa och mindre med andra. När kvällen var slut och borden och stolarna trollats tillbaka till församlingshemmet (tack!) och vi äntligen fick komma i säng så hade jag sådan spänningshuvudvärk att hypokondriken i mig försökte övertala mig att jag dragit på mig en hjärnblödning.

Även om det kanske låter tråkigt och negativt att bara slänga in lite bröllop i ett dop (även om överraskningen tog lite överhanden) så är jag otroligt nöjd då kalaset och cermonin kunde kvitta helt för mig, jag ville bara ha den extra ringen, nya namnet och resten av livet tillsammans med gubben. Sen att nästan alla vi känner och älskar var där och delade det med oss var bara en liten bonus.

Huvudvärken satt kvar igår och idag känns huvudet tungt och uttrycket betongkeps skulle passa in just nu, jag lever långsamt timme efter timme och har värktabletter som bränsle. Nycklar är återlämnade och vi är på väg till Sthlm för att hälsa på en nyfödd och gå på Ikea, helt lagom aktiviteter för mig som inte kan vila, skulle jag lägga mig ner och vila så skulle jag förmodligen dö av stress då jag hatar att inte göra saker!

Jaha, grattis till den som orkat läsa hit! Som vanligt så är iphone-bilder eran belöning!