krissw

Det skrek min hjärna när jag vaknade imorse. Jag ville skänka bort mitt barn och bli singel igen, allt för att få vara ensam hemma! Men icke, vi har alla våra plikter och jag har turen att ha en snäll karl som är fullt medveten om att pappa är också en förälder och inte någon form av "vaktare" som skrämmande många fäder tycks tycka.

Detta har sin botten någonstans, det började igår när jag skulle åka och träna strax innan sju. Jag bara ångrade mig, jag hade två minuters lugn innan jag skulle klä på mig och åka. På de två minuterna så gick luften ur kroppen och jag kände mig helt punkterad.

Halv nio somnade jag tvärs över sängen och allt som hänt efter 20.15 ligger i någon dimma. Vaga minnen av att Daniel pratat i telefon, att Daniel sagt åt mig att lägga mig under täcket, att Daniel försiktigt rullat mig åt sidan samtidigt som han dragit fram täcket under mig och lagt mig ordentligt, att Daniel gått upp och gett Astrid välling, gått upp och hämtat Astrid och lagt henne mellan oss istället och till sist att Daniel gått upp och börjat göra sig i ordning för att gå och jobba.

Allt det där hände utanför min kropp, min kropp i sig var bara en sten som låg helt bortkopplad från min hjärna. Vid halv sju var Daniel tvungen att gå till jobbet, Astrid hade då precis vaknat och jag var tvungen att kliva upp. Det är sällan jag verkligen känner panik över en sån sak då jag egentligen är väldigt plikttrogen. Men just denna dag var vidrig att vakna till, det fanns någon ambition om att gå till gymmet eftersom gårdagens träning uteblev. Men mitt huvud är så tungt att jag kommer få köpa en skottkärra åt det för att kunna flytta mig till gymmet!

Jag vet inte ens vart det kommer ifrån, det känns lite som när man gått och förskjutit en förkylning i flera veckor och när den väl bryter ut så blir man nästintill dödligt sjuk. Men jag är inte sjuk, jag är bara trött. Så väldigt trött att jag bara vill sova, men just nu kan jag inte sova. Jag kanske piggnar till mig under dagen, men tills dess ska jag bara göra det allra mest nödvändiga!

Nu till exempel, upptäckte jag en stril av fruktpuréspya på en soffkudde, den ska jag tvätta bort. Sen ska jag lägga in tvätt i skåpet, sätta på nya lakan på sängen (de gamla tvättade jag imorse), när Astrid vaknar ska jag köra en sväng med dammsugaren innan jag blir uppäten av en dammråtta.

När jag tänker efter så kanske det inte är så konstigt att jag är trött om jag räknar detta till "saker som absolut måste göras"..

(Gårdagens Astrid var trött och seg, morgonens Astrid läste bok)