krissw

Idag är vi piggare, eller Astrid är trött och jag är pigg. Kan förmodligen bero på att jag inte blev väckt inatt, halv sex imorse blev jag och Daniel väckta av Daniels väckarklocka. Jag fick först lite panik och trodde att Astrid vaknat under natten och inte kunnat väcka sina övertrötta föräldrar och fick först bilder i huvudet på en ledsen och övergiven bebis som låg i sin säng och filosoferade över varför ingen älskade henne (sen kom jag på att Astrid skulle kunna väcka grannen rakt över gården med sin röstkapacitet bara hon ville så om inte vi skulle vaknat så skulle vi förmodligen fått påhälsning av polisen som fått larm om misstänka ljud).

 

Men PHU, efter 10 minuter att vakna till på så hörde jag henne, jag nästintill sprang in till hennes rum och där låg en yrvaken liten minigris och tittade upp på sina två stissiga föräldrar som stod och hoppade lite av nervositet över att hon inte väckt oss under natten. Sen var morgonen lugn och mysig, kaffe och gemensam frukost allihopa Astrid som inte väckt sig själv inatt var pigg och överlycklig över två utvilade glada föräldrar.

 

Daniel packade in sommardäck i bilen och skulle bege sig mot jobbet, jag stod bredvid Astrids barnstol när Daniel skulle säga hejdå. Astrid tog tag i min hand och stoppade min tumme i sin mun och då kom dagens andra panik, det var alldeles vasst där! Jag tog ett skutt åt sidan och slet upp ungen ur stolen och drog ner läppen på henne, och där var den, den gyllene första tanden var på väg upp och hade brytit sig igenom tandköttet. De två fummliga föräldrarna blev nog lika lyckliga över att minigrisen fått en tand men hon själv ville inte dela med sig av händelsen utan sträckte ut tungan så fort jag ville undersöka om det verkligen var en huggtand som var på väg men jag har känt den, och sett den, så den är där!

 

Nu sover flickebarnet sen två timmar tillbaka, jag har packat ihop oss och väntar bara på att hon skall vakna så jag kan klä henne och sen kan vi ta oss ut i livet med nya krafter!