krissw

Det sägs att man skall välja sina konflikter, samtidigt så måste man lära barn rätt och fel, sätta ner foten när de beter sig illa. Denna planka balanserar vi på här hemma just nu. Astrid går igenom någon utvecklingsfas från hell och det är någon form av trotsålder som slagit till. Samtidigt som hon är i mer behov av fysisk kontakt och närhet än hon någonsin varit.

Åter igen så tackar jag mitt jobb för det tålamod som jag fick jobba hårt på där, tackar lilla R för alla de strider vi kämpade och alla kramar och gos som blev belöningen när man stått på sig. För det är ungefär så det är hemma nu, Astrid gör någonting som hon inte får och blir helt hysterisk om hon inte får göra precis som hon vill, skriker högt, lägger sig ber på golvet och är helt hysterisk, slänger saker och stampar och slår med händer och fötter och sen vill hon kramas.

Underligt det där, men samtidigt så kan det inte vara så lätt innan man förstår hur man kan kommunicera, bilda ord och meningar och berätta för sina pantade föräldrar vad man menar.

Hon är envis vår jänta, det suger just nu men är ingen egenskap jag vill betinga bort på något vis, vi står ut och tar oss igenom det för när hon väl lärt sig att projicera sin envishet till det hon vill så kommer hon kunna ta över världen sen.

Med handen på hjärtat, ett kuvat, ordentligt, tyst och snällt barn skulle helt enkelt inte vara släkt med en hetlevrad kvinna som mig, vi är envisa tjurskallar i våran släkt men de egenskaper har tagit oss igenom en hel del!