krissw

Nu är jag klar, nu får hösten komma! Jag får alltid sånna här säsongsdepressioner, det tog många år innan jag förstod att humöret och årstiden kunde hänga ihop. Höstdepression har man alltid hört om men jag har liksom fått det vid alla skiften. Våren värre än hösten, hösten är bara jobbig lite i början. Sådär vid skiftet av årstid så blir jag lite depp men när sen hösten står i "full blom" (eller "tom blom" kanske man ska säga) så blir jag lyckligare än någonsin, hösten är bäst! Så fylld av möjligheter, rutiner och liv! Vill man gosa in sig i en tjocktröja och gå i gummistövlar så är det liksom helt okej.

Särskilt efter en sommar som denna, så otroligt bra sommar det har varit rent vädermässigt, massor av sol, lite regn och mera sol! Då är jag extra exalterad när hösten kommer.

Det har blivit lite svalare, morgnarna är disiga och lite fuktiga, luften är lättare att andas och sakta börjar Sverige fungera igen efter alla dessa sommarvikarier som är överallt.

Strålande! Sånt ska jag tänka mer på, särskilt dagar som denna då livet känns rent kasst. Gick upp med en obstinat Astrid klockan sex, svor över att jag åt pannkakor och godis igår vilket lett till att magen är svullen och gör ont. Dubbelsvor åt att jag somnade i soffan så fort jag satte mig och slutligen trippelsvor jag över hur hemmet såg ut eftersom jag somnat i soffan (eftersom den bortskämde maken var trött efter en veckas jobb och inte heller gjorde något samt att han har tummen mitt i handen vad kommer till det mesta i hushållsväg)

Nu är jag dock igång, har ätit frukost som magen kan arbeta med. Har vikt tvätt, fått bebis att somna om, tvättat en maskin och har i huvudet planerat vad som skall göras i vilken ordning idag.

Det är kul nästan jämt. Särskilt på lördagar!

(Imorse, när simultanförmågan stod på topp och jag satt på toaletten samt skötte tvätten och försökte roa Astrid samtidigt)