krissw

Det snöar, och är plusgrader.Jävla skitvinter! Kan det inte bara bli vår så att man kan gå ut utan att vara rädd för att halka och bryta benen av sig, saknas bara att jag skulle bryta ett ben eller en arm, boendes på tredje våningen utan hiss. Man måste vara extra försiktig för att inte förstöra vardagen när man valt att bo högt, det är ingenting som stör oss egentligen, vi har alltid varit så vana att bära kassar och möbler och allt annat man kan tänkas vilja ha in i lägenheten så det har blivit en rätt bra rutin nu, dock skulle det garanterat inte fungera att ha brutna lemmar när man ska hem särskilt inte när man har en bebis som måste bäras.

 

Jaja, vinter var det, usch vad trött jag är på det nu, blask och halka. Några få fina dagar har vi fått med minusgrader och snö och ingen halka men sen har det inte blivit något mer så då kan vi strunta i alltihop tycker jag!

Hemma kämpar vi på, hushållsarbete och unge med allt vad det innebär. Helgen var väl egentligen inte den roligaste på länge för när man är ensam med Astrid så kräver hon helt plötsligt dubbelt, hon vägrar sova någon längre stund på dagen, all mat spottas ut och falsettskriken och tårarna tycks ligga konstant närmast hjärtat.

Så fort Daniel kliver innanför dörren igen så finns det inga problem i hela världen, som nu till exempel när pappa varit hemma en dag och livet återgått till det normala då passar hon på att sova 2 timmar (och vi räknar fortfarande) på förmiddagen, tänk om hon kunde gjort det i helgen!

 

När söndagkvällen kom och vi varit helt ensamma sen torsdagmorgon då var både jag och bebis halvt i upplösningstillstånd, ingen sömn, ingen vila och på något vis så insåg jag att jag ätit fyra mål mat på dessa dagar, fyra mål mat och oberäkneliga koppar med kaffe, inte undra på att det kändes som att kroppen gått sönder. Men åter igen, Daniel satte sin fot hemma runt 21.30 då sov både jag och Astrid sen lång tid tillbaka (man fick liksom passa på när det gick) och när hon vaknade på natten så gick Daniel upp först omgången och efter det har lugnet varit tillbaka, nästan iallafall.

 

Igår körde vi mjukstart, jag hade huvudvärk hela dagen och fick energiboosta med massor av grönsaker och protein så att den stackars kroppen inte skulle tro att vi ställt in oss på svällt! Vi rullade chokladbollar, gjorde barnmat, tvättade och plockade rent i allmänhet, dock så var Astrid fortfarande lite skeptisk till om Daniel faktiskt var hemma igen eller om hon bara drömt (han var på jobbet hela dagen) så hon fortsatte med sitt sovvägrande på dagtid och jag lyckades få henne att sova 45 minuter på morgonen och 45 minuter på eftermiddagen innan hon somnade av ren utmattning vid 16 och sov i en och en halv timme. Hon skrek en hel massa, grät, drog mig i håret och nöp mig i ögonen, allt för att inte själv somna. Jag med min huvudvärk ville inget annat än att hon skulle somna i nån timme iallafall så att jag kunde få lägga mig på soffan och vila. Men istället så försökte jag hålla oss lite glada och aktiverade inomhus, leksaker och sång var flitiga metoder samtidigt som jag for omkring och försökte få saker gjorda så att huvudvärken kunde släppa.

 

När kvällen kom och Daniel var hemma och allting var precis som det brukar då skrattade Astrid nerifrån tårna och var tillbaka i sitt glada jag. Nu har hon som sagt sovit som hon brukar på förmiddagen och jag måste nästan gå och väcka henne om jag vill komma iväg till gymmet någongång!
 

Imorgon har jag bokat in oss två på babysteps, ett träningspass där man har med sig barnet och använder det som tyngd i vissa övningar, ska bli intressant att se hur man gör! Men nu måste jag gå och väcka Astrid så att vi kan komma iväg!

 

Dagens bilder blir favorit i repris: Stockholm 2010, nybliven vår och Klara och jag kör sightseen i stan!