krissw

Astrid sover och Daniel är på sin jägarexamenskurs, jag sitter här vid datorn och försöker att inte somna det är svårt när man är ensam hemma att inte bara lägga sig på soffan och somna men jag vet hur tjurig jag skulle vara på mig själv om jag gjorde det, somnar och vaknar upp om någon timme med ont i hela kroppen för att jag legat konstigt och sen är hela natten förstörd. 

 

Jag måste skaffa mig lite normala sovvanor, det blir så svårt att försöka ha ett socialt liv annars, i fredags till exempel så var det inte ens på tal att vi här hemma skulle försöka göra något och vid 20.00 var lampan släckt och hela huset sov. Känns liksom lite konstigt att 7 dagar i veckan ha dygnet mellan 05.30 och 20.00, men vi försöker så gott det går att göra det bästa av situationen jag valt att kalla "småbarnsår" och uttrycket Carpe Diem har fått sig en helt ny innebörd, det innebär inte längre att man skall fånga dagen genom att göra något vilt och galet som man aldrig kommer att glömma utan det handlar mera om att fånga ett ögonblick när man får fem minuter för sig själv.

 

Jag har ju faktiskt turen att få 55 minuter på måndagar och 75 minuter på söndagar som är helt och hållet mina, det är då man får försöka fånga dagen så det räcker för resten av veckan, veckan som bara flyger förbi i ett enda långt virrvarr av vardag med allt som hör där till.

 

Dagen idag blev inte som planerat, Astrid har varit sjukt trött och på förmiddagen så har hon mest suttit i mitt knä med nappen i munnen och pillat på mitt halsband. Det är rätt starka tecken på att hon är trött, för hon vill aldrig ha nappen när hon inte är trött eftersom då finns det så mycket annat att smaka på (soffan, golvet, fingrarna och strumpan bland annat) och när hon är trött så vill hon gärna pilla på saker, då gärna hårtesar eller halsband.

Försökte få henne att sova i sängen men hon vägrade så vi höll igång en stund till och vid halv tolv somnade hon, jag åt lunch och somnade vid halv ett på soffan. Stort misstag! vaknade halv två av att Astrid vaknat, hade ingen känsel i mina armar eftersom jag legat konstigt och försök lyfta upp ett barn utan känsel i armarna inte roligt!

 

Hur som helst, dimmig i huvudet så körde vi på med eftermiddag, mat åt barnet, lek och bus och sen var det dags för Astrid att sova igen och jag lagade mat. Daniel kom hem, vi åt och en timme senare var han borta igen.

 

Nu sitter jag här, har sorterat gamla blogginlägg i kategorier för det känns så mycket lättare om lusten att gå tillbaka i arkivet tränger på, har sorterat ungefär hälften lite halvdant hittills, har elva sidor kvar men de får jag ta en annan dag.

 

Blandad kompott 2013