krissw

Vi har stått på paus ett tag, all balans blev rubbad av ledigheten under Valborg och Kristi himmelsfärd! Sen fick Astrid vattkoppor och nu har det helt plötsligt gått 9 dagar sen jag visade min nuna på gymmet.

Astrid mår bra, hon har varit ledsen och gnällig men inte verkat lida särskilt mycket av sina koppor, jag däremot är så trött att jag inte känner igen mig själv, därav bristen på inlägg tror jag. Igår skulle jag åka och träna när Daniel kom hem men hela eftermiddagen kantades av en begynnande migrän och så fort Daniel klev innanför dörren så somnade jag stenhårt på soffan och han fick ta över allt. Vilket resulterade i att det inte blev allt för god mat på bordet och Astrid var inte samarbetsvillig utan hon skrek och grät.

Så kan livet vara ibland, jag har lite huvudvärk än, men förra veckan bestod av massor av socker och alldeles för lite vatten och då mår min kropp risigt som bara den! Nu har jag inte ens druckit kaffe på två dagar, äter mest fullkornsknäcke och dricker massor av vatten!

Astrid sover just nu, i sin egen säng där hon somnade själv för en stund sen. Det var längesen som hon gjorde det, damen har varit väldigt på tvären med att sova, många tårar och höga skrik och vill helst sova en kvart åt gången i famnen. Jag klagar inte på detta plötsliga behov av närhet så vi sitter och myser då och då under dagen. Men kruxet är att damen behöver sömn, och när hon vägrar sig själv sömn så orkar varken hon eller jag långa dagar.

Nu har vi köpt ibumetin för att smärtlindra hennes stackars tänder som bara ligger och retar henne så jag hoppas damen vill sova en stund nu innan vi tar tag i ännu en lugn dag i vattkoppornas tecken.

Det är så det är nu, kopporna börjar att torka och det är inte många vätskefyllda kvar. Så vi satsar på att komma igång med livet nästa vecka!

(I fredags hann vi vara ute hela eftermiddagen och njuta av solen iallafall, vi gick till tyresta naturreservat och sen hängde vi på gården tills pappa kom hem från jobbet)