krissw

Då har vi avverkat ännu en "första", första gången vi tar vårt barn till akutmottagningen.
Planen idag var att Daniel skulle till skjutbanan och jag och Astrid skulle till Nynäshamn och umgås med klara. När vi nästan var klara att åka så var Astrid i vår säng och snabbt som attan for hon över kanten och ner i golvet.

Hon skrek inte så högt och blev alldeles trött och seg efter fallet, hon som annars är hårdhudad och gråter högt en stund och sen går vidare när hon gjort sig illa men just idag så var det annorlunda. Vi bestämde oss för att fortsätta som vanligt och avvakta tills något annat hände och när vi packat in oss i bilen och kommit två minuter hemifrån så spyr barnet en hel massa. Daniel som satt bak bredvid henne höll koll och vi beslutade oss för att åka till handens närsjukhus.

Upp till handen tar det ca 5 minuter att köra, parkera och in där vi anmälde oss och några minuter senare så kom en personal och sa att de inte sköter misstänkta neuroskador och att vi måste till sjukhus för bättre kontroller.

Vi tog oss till Södermalm och Södersjukhuset och den kvarten det tog att köra så var Astan dåsig och trött men inga mer spyor och pappa O satt bak och höll koll när jag orienterade mig.

Daniel hoppade ur vid huvudentrén och jag parkerade sen möttes vi upp nere på barnavdelningen och där fick vi informationen om att de sköter medicinfallen här och att Astrid (!) Lindgrens sjukhus tar neuro men eftersom vi redan var här så kunde vi avvakta och få bli undersökta.

Under de tre timmar som vi nu suttit här så har Astrid piggnat till sig, börjat bli sig själv, ätit bättre än på flera dagar och nu sover hon på bänken mellan mig och Daniel. Det ser ut som att vi kommer bli kvar här länge för de tar alla barn i ordning efter hur akut de behöver vård och allt som inte är medicinfall blir lågprioriterat och eftersom vi har en relativt pigg bebis som vi bara vill få dubbelkollad att ingenting är tokigt med och som dessutom inte är ett medicinfall så får vi vara glada om vi får se dagsljus idag över huvudtaget. Överallt är det barn och föräldrar som väntar!

Det här var ju tråkigt som David Batra skulle sagt.