Håret
0kommentarer
Jag har nämnt att håret är en historia i sig.
Jag ska låta bilderna tala, bakgrundshistorien är att jag länge funderat på om jag ska färga håret rött, jag har varit blond i många år nu och med lite eftertryckningar från Daniel så tog jag steget och färgade rött, det blev rätt schysst, färjade hemma två gånger och det blev verkligen rött!
Detta var förra helgen och när måndagen kom hade jag en stor klump i magen och fick akut torgskräck och tog beslutet att färga tillbaka. Det kändes som att jag hade utplånat hela min identitet och kvar stod bara denna sunkiga illaluktande småbarnsmorsa med hemmafärgat hår.
bilderna är inte de fagraste men jag måste dela med mig eftersom ingen förutom Daniel, Astrid och Daniels föräldrar har sett det.
Det är svårt att få färgen rättvis, men det blev rött/orange/brunt typ.
Dessa bilder tog jag i måndags precis innan jag skulle färga över det, jag hade haft håret uppsatt också så det är inte speciellt smickrande egentligen.
Första färgningen, det ser väldigt orange ut.
Efter första färgningen, längderna är blonda men rötterna är orangea. Men eftersom håret redan utstått tillräckligt så får det se ut såhär. schysst timing med Astrid som i sin tur var hängig och trött och ledsen så vi stannade inne hela veckan.
Fredag köpte lite svagare färg, den borde helt klart utplåna de orangea rötterna!
Sen kör vi några minuter i resten av håret för att få lite lika resultat
Dagsformen, håret har inte ramlat av eller sagt upp sig helt, jag tackar de senaste årens "tvätta en gång i veckan" samt "Balsammetoden" som jag använt mig av för det! dock kommer det ta en lång stund innan jag ser ut som vanligt igen. ska börja om på balsammetoden imorgon efter gymmet, börja med reningsschampot och sen köra på med balsam och inpackning tills håret blir sig självt igen.
Jag har lärt mig en läxa. Adjö!
Kommentera