krissw

En sån morgon när Astrid kommer och väcker oss tio över fyra, ligger och bökar och krånglar och bråkar tills jag ber Daniel ge henne en flaska ersättning. Jag och Daniel somnar om och när Astrid druckit sin flaska så flaxar hon omkring och vi vuxna försöker snooza henne. När vi hållit på så i två timmar så ger vi upp. Nu är alla helt vakna men vi ligger kvar i sängen. Astrid ska få åka till farmor och farfar då jag är väldigt förkyld men har en massa arbeten och ett stort prov nästa vecka som jag absolut måste läsa till då denna vecka gått åt till att räcka till åt vardagsbestyren när Daniel jobbat jour.

Daniel å sin sida tillbringade natten igår med att kräkas och jag kände att det räcker nu! Men det var falskt alarm, förmodligen matförgiftning (vi käkade tveksam pizza till middag i förrgår).

Men det finns mer ljus än mörkt iallafall, Daniel fick mycket beröm för sin insats på jouren, jag gillar det jag läser trots att stressen över vad jag bör kunna kan bli stor och igår när jag kom hem så flög Astrid i famnen på mig överlycklig att se mig (det var en av de första gångerna med tanke på att vi alltid ses nästan). Imorse när hon krånglade så hör jag att hon tar ut nappen ur munnen, rullar upp på sin pappa och ömt ger honom två slabbiga pussar mitt på munnen. Då exploderar man nästan av känslor för sin lilla skrotunge som trots envishet i hinkmängder börjar komma ut ur sitt skal mer och mer och uppmärksamma sin omgivning och de hon älskar.

Igår tvingade jag familjen att låta mig sova iallafall för en timme innan jag skulle ha heldag i skolan och de skulle vara lediga hemma. När jag klev upp möttes jag av detta, Daniel sovandes i fosterställning och Astrid tittade på shrek.

Igår efter skolan passade jag på, efter att i flera veckor varit så trött på tuggummit som hänger i stripor från mitt huvud. Att aldrig föna, aldrig platta, aldrig få ens tvätta med schampoo utan bara använda balsammetoden för att skiten inte ska ramla av eller gå av. Kändes som en befrielse att

klippa av skiten och iallafall kunna ha håret utsläppt och inte känna sig ständigt ofräsch.(för ja, varannan månad vill jag kunna färga det men trots skonsam, sällan återkommande färgning så är håret poröst som sockerkakssmet!).

Jag har döpt denna bild till "klockan sex med barn".