krissw

Så känns det nu, vi har hamnat mitt i livet igen. Helt plötsligt så upphörde det senaste 1,5åren och jag är tvungen att bli en tänkande individ igen. Det är nästan sjukligt vad mycket fritid man har när man inte har barn, eller rättare sagt vad mycket fritid man kunde välja att ha innan man hade barn eftersom man mycket väl kan boka upp sig med massor av skola/arbete/fritidsnöjen osv. och då har vi ändå bara ett barn.

 

Det känns som att jag inte avslutat en mening på flera år, det finns alltid någonting att säga och man kommer aldrig till punkt. Skolan kör på som sjutton och om en och en halv vecka så ska jag ut på praktik, 5 veckor på onkologen på karolinska och jag är livrädd, trots att undersköterskor inte har särskilt komplicerade uppgifter särskilt inte som praktikandet men ändå. Jag har på något vis intalat mig om att jag inte kan någonting längre. Men det finns där, i bakhuvudet men osäkerheten tar liksom överhand.

 

Lägg därtill att våra lärare har höga krav och många tips på olika ställen att få information, en bebis som kräks, en man som jobbar jour och en helvetisk förkylning som försöker bryta ut i min kropp.

Annars är det bra, det är otroligt skönt att ha vardag och saker att göra igen, det är inte hjärnfysik utan mest roligt och intressant och ju mer jag håller på desto mer lossnar från sist jag läste så det är skönt.

 

Helgen var fantastisk, intensiv men fantastiskt! som tur var så kunde Astrid vara med mamma nästan hela helgen så jag kunde få roa mig samt hjälpa GetSarah med hennes familjs dag! mer om det sen. sitter och tömmer kameror och återupplever livet som gått en gång till.