krissw

Inte för att det står sovmorgnar på schemat eftersom jag klivit upp klockan sex för att plugga, har avverkat en hel del även om halva individuella arbetet är kvar och jag bara börjat plugga på en tredjedel av akutsjukvårdsprovet och inte något på demensprovet men jag får sova på natten, det är ingen som skriker eller slår mig (Astrid) snarkar, ligger på mig (Daniel och Astrid) tar all plats, rullar in sig i täcket och bara är allmänt jobbig (Daniel).

Det är inte lätt att vara familjens centrum, stackars mig och I-landsproblemen! Jag har varit ifrån dem längre än såhär förut, men aldrig fått njuta av att vara ensam hemma såhär länge, jag kan göra vad jag vill, äta vad och när jag vill, sova ifred och bara få vara tyst (ja även någon som pratar så mycket som jag tycker om att vara tyst).

Det låter kanske dumt, vad ska jag med familj till om jag ändå inte vill vara med dem, men det vill jag! Bara inte hela tiden och jämt! Att få ladda batterierna för första gången på två år själv hemma är mer vardagslyx än någonting annat, jag har inte sovit såhär gott på månader då Astrid i över ett år vaknat på nätterna och när hon sovit borta så gör Daniel sitt bästa för att terrorisera mig i sömnen (han rullar gärna runt och väcker mig och stjäl allt täcke eller lägger sig på mig och tar all plats). När Astrid är borta så har man alltid lite oro för att hon ska tro att vi lämnat henne, skitdumt jag vet, men hon är trots allt min unge och vi har jobbat mycket med det där med anknytning.

När jag själv varit borta eller gjort saker som laddat upp energireserven så har det givetvis också varit fantastiskt, mitt liv är inte fattigt på något vis men det jag menar är att det är annorlunda att få vara hemma hos sig själv och njuta av att ha hela hushållet ifred, det tar ingen energi att bara ligga på soffan och glo.

I min värld så är inte jag automatiskt mer förälder bara för att jag bar vår minigris, så länge Astrid är med Daniel vet jag att de har det bra, givetvis gör han inte på samma sätt som jag men det är bra träning för mig att veta att hans sätt är minst lika bra som mitt! Jag hade förmodligen dött lite om Astrid varit borta tre nätter ifrån mig och Daniel för det känns som jag hade övergett henne, men sålänge hon är med sin pappa så har jag semester! 

Sen har de faktiskt åkt till Huddunge där hon har kusiner, mostrar, morbröder och morföräldrar som hon älskar och trivs med så hennes pappa får roa sig han också såklart men han finns nära till hands iallafall.

Detta inlägg blev ju underligt, men jag har suttit en halvdag och spottat ur mig ett manus till den muntliga redovisningen (första utkastet, allt skall redigeras men 10 dataskrivna sidor finns för redigering) och halva dagen med sköldkörteln och bukspottskörteln så min hjärna är mör. Imorgon ska jag försöka med ett litet ryck till innan familjen kommer hem.