Saker jag inte har tid med, del 1
0kommentarer
Ni vet när man tränar, sånt jag för tillfället inte har tid med, men när man tränar och så kör man slut på sig själv så hårt att man håller på och kräks. Då vill man inte träna längre. Eller någonsin igen.
Där är jag nu, fast jag tränar inte, jag försöker studera.
Det är inte särskilt svårt egentligen om jag ska ha handen på hjärtat, men all den där motivationen som fanns och som jag tjatat om att jag saknat nu på sistone, den tycks inte komma tillbaka till mig. Så därför kräks jag. På allt, i förra veckan så kräktes jag faktiskt helt fysiskt så kastade min mage ur sig frukosten när jag försökte att verkligen sitta ner och få saker gjorda.
Det är inte särskilt svårt egentligen om jag ska ha handen på hjärtat, men all den där motivationen som fanns och som jag tjatat om att jag saknat nu på sistone, den tycks inte komma tillbaka till mig. Så därför kräks jag. På allt, i förra veckan så kräktes jag faktiskt helt fysiskt så kastade min mage ur sig frukosten när jag försökte att verkligen sitta ner och få saker gjorda.
Jag är jag så därför blir saker gjorda, men de är så halvhjärtade och utan själ att jag vill kräkas ännu mer.
När en har tränat tills en nästan kräks och vet att det kommer göra så fruktansvärt ont i lemmarna den kommande veckan så kan en iallafall trösta sig med att kroppen mår bra av det, en morot finns och en kommer förmodligen göra om samma sak flera gånger igen för trots att kroppen gör ont de första gångerna så sker resultat. Kroppen är helt fantastisk på det viset, snabba resultat sker bara en fortsätter kontinuerligt med att plåga den!
(funkar åt båda hållen för den som gillar att plåga kroppen med alkohol och droger, kroppen förfaller lika fort om inte ännu fortare vid dåligt självplågeri).
(funkar åt båda hållen för den som gillar att plåga kroppen med alkohol och droger, kroppen förfaller lika fort om inte ännu fortare vid dåligt självplågeri).
Men det finns ingen morot, det finns bara ett yrke som ingen tycker räknas och allt jag sitter och lär in känns så jävla överflödigt för ute på fältet så är det SSK, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer, städtanter, diakoner och fan och hans förbenade moster som gör mitt jobb ändå. Vad gör jag?
Följer någon annans order, och det var jag bra på redan innan någon tyckte att jag skulle lära mig allt om demenssjukdomar och inflammerade organ.
Följer någon annans order, och det var jag bra på redan innan någon tyckte att jag skulle lära mig allt om demenssjukdomar och inflammerade organ.
Men å andra sidan så tänkte jag jobba ett tag nu, kanske orken, lusten och livsglädjen kommer tillbaka när jag får göra någonting vettigt av min tid.
Kanske så inte, men tills dess. Hej svejs.
Valborg var eld för halvö-borna, Vatten för Astrid som ville bada i Östersjön, tur hon har sin farfar som underhåller henne.
Fredag den 25 tog vi ledigt från livet och var inne i stan och njöt av solen och massor av glass, vi satt ute på djurgården och glodde en sväng och en övertrött Astrid underhöll.
Ibland brukar jag säga till Daniel att visa mindre tänder på kort (han har Forrest Gump-reflexen när man ska fota honom också så det är liksom bara tänder och stängda ögon). När jag säger det brukar Daniel säga att staten betalat dyrt för hans tänder då han haft flera olika konstellatiorer av tandställning under sina dagar.
Då tycker jag så hemskt mycket om Daniel för att han är så normalstörd, och då är det okej att alla våra bilder ser ut såhär:
Eftersom vi var ute på djurgården så var det Givet att vi skulle ta färjan över till söder, Där somnade Astrid i vagnen och vi träffade Klaraklara_klara med gubbe och hade en trevlig förkväll innan de gjorde stan (dock tog jag inte en enda bild av de två tyvärr).
Kommentera